Tänk om...
... min kamera kunde fungera som den skulle eller om jag kunde byta ut den.
... jag hade en bättre internetuppkoppling.
... tentorna är busenkla.
... livet kunde gå som planerat.
... lottojackpotten går till mig.
... jag är inte bara är allergisk mot laktos, kärn- och stenfrukter, nötter och pollen utan mot gluten och ägg också.
... det fanns tillräckligt med ro i min kropp till att plugga.
... jag hade så mycket pengar så jag slapp plugga.
... det kunde bli sommar nu.
... folk kunde sluta bråka med varandra.
... det fanns tillräckligt med mat och vatten till alla människor.
... det fanns medicin mot alla våra sjukdomar.
* Vad ska jag med en kamera till? Jag har ju min egen inbyggda kamera i huvudet. Ta in saker och uppskatta dagens händelser.
* Jag ska vara glad att jag har en uppkoppling, det betyder att tekniken går framåt.
* Tentorna måste vara lite svåra. Om saker och ting vore för lätta skulle vi inte göra dem, vi behöver utmaningar. Det faktum att jag har tentor betyder att jag kan gå i skolan, helt gratis också för den delen.
* Varför ska man planera allting? Livets överraskningar är oftast de finaste tillfällena i livet och det finns en tanke och mening med allt som händer.
* Vad skulle jag med så mycket pengar till? Antingen är det för lite eller för mycket, för mycket för att jag skulle kunna spendera på mig själv och ha ett gott samvete och för lite att hjälpa andra tillräckligt.
* Även om jag skulle vara allergisk mot de sakerna finns det ändå saker jag kan äta. Däremot finns det människor som inte har något att äta. Dem är det mer synd om.
* Jag ska vara glad över att det är det enda jag behöver oroa mig för. Människor oroar sig över om de kommer att överleva dagen.
* Det blir sommar så småningom. Ge dig till tåls, njut av våren och uppskatta dess egenskaper. To each cloud there is a sliver lining.
* De tre sista sammanfattar jag så här: Hörde på nyheterna igår att det finns äldre människor som inte fått hjälp till att duscha på flera månader. Hur kan man behandla andra människor på det sättet? Även om man är demenssjuk måste man bli behandlad som en människa. Tänkte skriva ett långt inlägg om människans lika värde men jag insåg att jag inte kan ändra något med det ändå. Det är en hemsk känsla, att känna sig.
Om man ställer sina frågor, funderingar och önskningar mot alla problem som mänskligheten har är det lättare att se en ljuspunkt sitt i liv. Även om allting krånglar, jag ser inte ut som jag vill, jag inte mår som jag vill, finns det ALLTID någon som har det värre.
Tänk på att du är din egen lyckas smed. Gå ut i vårsolen och ta ett djupt andetag, då kommer inte bröstet kännas lika tungt.
... jag hade en bättre internetuppkoppling.
... tentorna är busenkla.
... livet kunde gå som planerat.
... lottojackpotten går till mig.
... jag är inte bara är allergisk mot laktos, kärn- och stenfrukter, nötter och pollen utan mot gluten och ägg också.
... det fanns tillräckligt med ro i min kropp till att plugga.
... jag hade så mycket pengar så jag slapp plugga.
... det kunde bli sommar nu.
... folk kunde sluta bråka med varandra.
... det fanns tillräckligt med mat och vatten till alla människor.
... det fanns medicin mot alla våra sjukdomar.
Tänk om jag tänkte så här i stället?
* Vad ska jag med en kamera till? Jag har ju min egen inbyggda kamera i huvudet. Ta in saker och uppskatta dagens händelser.
* Jag ska vara glad att jag har en uppkoppling, det betyder att tekniken går framåt.
* Tentorna måste vara lite svåra. Om saker och ting vore för lätta skulle vi inte göra dem, vi behöver utmaningar. Det faktum att jag har tentor betyder att jag kan gå i skolan, helt gratis också för den delen.
* Varför ska man planera allting? Livets överraskningar är oftast de finaste tillfällena i livet och det finns en tanke och mening med allt som händer.
* Vad skulle jag med så mycket pengar till? Antingen är det för lite eller för mycket, för mycket för att jag skulle kunna spendera på mig själv och ha ett gott samvete och för lite att hjälpa andra tillräckligt.
* Även om jag skulle vara allergisk mot de sakerna finns det ändå saker jag kan äta. Däremot finns det människor som inte har något att äta. Dem är det mer synd om.
* Jag ska vara glad över att det är det enda jag behöver oroa mig för. Människor oroar sig över om de kommer att överleva dagen.
* Det blir sommar så småningom. Ge dig till tåls, njut av våren och uppskatta dess egenskaper. To each cloud there is a sliver lining.
* De tre sista sammanfattar jag så här: Hörde på nyheterna igår att det finns äldre människor som inte fått hjälp till att duscha på flera månader. Hur kan man behandla andra människor på det sättet? Även om man är demenssjuk måste man bli behandlad som en människa. Tänkte skriva ett långt inlägg om människans lika värde men jag insåg att jag inte kan ändra något med det ändå. Det är en hemsk känsla, att känna sig.
Om man ställer sina frågor, funderingar och önskningar mot alla problem som mänskligheten har är det lättare att se en ljuspunkt sitt i liv. Även om allting krånglar, jag ser inte ut som jag vill, jag inte mår som jag vill, finns det ALLTID någon som har det värre.
Tänk på att du är din egen lyckas smed. Gå ut i vårsolen och ta ett djupt andetag, då kommer inte bröstet kännas lika tungt.
Gör om, gör rätt!
Tänk om, tänk rätt!
Ge gott och få gott!
Tänk om, tänk rätt!
Ge gott och få gott!
Kommentarer
Trackback
